Kapitel 4.6 Sommaren med Stall K2 och unghästkonsortiet
Pebbly
Nästa mål efter Drottningens var Sprintermästaren på Halmstad med uttagningar i slutet av juni hade jag tänkt. Och eftersom Pebbly kanske behövde återhämtning efter tre lopp på en månad verkade det klokt.
Med en prissumma som bara lämnade gulddivisionen och stoeliten som möjliga eller högsta klassen i vardagstravet, var det svårt att hitta något annat lämpligt lopp innan Halmstad.
Därför blev jag lite förvånad när Pebbly dök upp i startlistorna redan drygt två veckor senare, i 4-åringseliten för ston på Elitloppsöndagen.
Då kanske någon undrar hur det kunde komma sig att Stall K2:s representant inte har koll på stallets stjärnas matchning och hade bättre kontakt med tränaren Olle. Och det är bara att erkänna att jag naturligtvis borde följt upp hur Pebbly mådde veckan efter finalen i Drottningens. Det hade bara vara att ringa Olle eller Martina. Miss av mig!
Nåja, en analys av startlistan gjorde att jag insåg att en Pebbly i form kunde ha chans att bli tvåa bakom den franska stjärnan Save The Quick med den franska stjärnan Jean-Michel Bazire.
Elitloppssöndagen
För er som inte varit på plats en Elitloppssöndag finns några saker som skiljer från ett lunchtrav på Årjäng. Om man ska slippa gå ett par kilometer till stallingången bör man parkera på grusplanen utanför senast kl. 10. Mikael från Årjäng , denna dag utan Peter som i sin 40-årskris (Mikaels ord, inte mina!), valt att cykla ett 3-dagars Vänern runt den här helgen. Jag hämtade Mikael på parkeringen vid Barkarby station kvart i 10. Då kan ni räkna ut när Mikael åkte hemifrån (Årjäng).
Så då var vi på plats 7 timmar före start. För att komma in på stallbacken den dagen dög inte det vanliga hästägarkortet utan det krävdes ’special, special for you’. Väl inne stötte jag på en kollega (från Agresso, 500 anställda i Sverige) och sa ’Jaha, visste inte att du hade koppling till travet?’. ’Nej, det har jag inte’ svarade hon. ’Kören jag är med i ska sjunga Du gamla du fria för publiken.’ Så en del ’löshästar’ släpptes in ändå.
Ouvertyren till ’Sköna Pebbly’
Det var en varm dag och inte ett moln för solen att vila bakom. Sittplatser är det ont om den här dagen men Mikael och jag höll oss på marken mellan loppen och trängde oss upp på E-läktaren till loppen.
Prince de Monfort segrade i Montéeliten på 10,5a medan tvåan Sun Power C.G. anlände på 13,3a. Ruggig insats.
Hallsta Lotus imponerade i Elitkampen med en segervilja som skulle flagna de kommande åren.
Men den här dagen var det inget fel på den.
Bazire skaffade sig självförtroende med Ilaria Jet i första försöket före Triton Sund (Örjan), Nu Pagadi och Quarcio du Chène.
Andra försöket vann Torvald Palema knappt före Brioni. Trea blev Iceland och fyra Beanie M.M.
Och den minnesvärda finalen som föregicks av Tarzans scanning av stallbacken efter sysslolösa kuskar där han till slut hittade Johnny Takter (som hann boka om Malmö-tåget). Örjan hade tackat nej till förmån för Triton Sund och inledde finalen med en rejäl startgunga medan Johnny styrde till spets från femte. Första 500 på 11,2 (!), 1000 efter 12,1 (gäsp). Efter den joggningen avslutade Iceland sista 500 på 08,7 och vann lätt med 2 längder.
’Se Sundbyberg och sedan dö!’
Sedan var det dags för 4-åringseliten för ston. Faktum är att jag var ovanligt lugn när bilen började rulla. Har man en startsnabb häst och aspirerar på andrapriset behöver man inte hetsa upp sig. Tyckte t.o.m. det var ok att låta Mikael stå bredvid på E-läktaren under loppet.
Björn lät Pebbly dra iväg från fjärde som susade till spets. Björn sänkte tempot till förrädiska 14,2 första 500. ’Je suis maitre’ (fritt översatt : ’jag har björnkoll’) tänkte Bazire och började fundera över kvällens meny och passande vin medan han lät urstarka Save the Quick ställa in sig i kön snett bakom Pebbly. En avkopplande sight-seeingtur i drömläget näst längst fram i andraspår. Vid utgången av Sundbybergssvängen passade Björn på att visa Jean-Michel var Duvbo låg. ’Se Sundbyberg och sedan dö!’ tänkte Björn och lättade på tömmarna medan Jean-Michel beundrade Shell-macken i slutet på Järnvägsgatan.
(Hur i hela friden kan jag påstå att jag vet vad Bazire tänkte, undrar ni? Jo, det fick jag reda på en kväll i början av mars i Nice förra året. ’Va, en barrunda med Jean-Michel!?’. Nej, jag var med på en weekend-resa till Grand Critérium de Vitesse de Cagnes-sur-Mer och lokal reseledare var Save the Quicks tidigare skötare och dotter till tränaren Åke Kristoffersson, Cecilia Kristoffersson. Hon pratade med oss deltagare för att få veta mer om vars och ens koppling till travet. När jag nämnde Pebbly svarade hon ’Jo henne känner jag till mycket väl! Och Björn som fintade upp Bazire på läktaren!’ I stallet efteråt var det mördande blickar och mycket mutter.)
Pebbly inledde första 1000 på 15,1 och sista 500 – med Save the Quick i tredjespår genom kurvan - på 10,7 räckte till seger med en längd.
Nästa mål efter Drottningens var Sprintermästaren på Halmstad med uttagningar i slutet av juni hade jag tänkt. Och eftersom Pebbly kanske behövde återhämtning efter tre lopp på en månad verkade det klokt.
Med en prissumma som bara lämnade gulddivisionen och stoeliten som möjliga eller högsta klassen i vardagstravet, var det svårt att hitta något annat lämpligt lopp innan Halmstad.
Därför blev jag lite förvånad när Pebbly dök upp i startlistorna redan drygt två veckor senare, i 4-åringseliten för ston på Elitloppsöndagen.
Då kanske någon undrar hur det kunde komma sig att Stall K2:s representant inte har koll på stallets stjärnas matchning och hade bättre kontakt med tränaren Olle. Och det är bara att erkänna att jag naturligtvis borde följt upp hur Pebbly mådde veckan efter finalen i Drottningens. Det hade bara vara att ringa Olle eller Martina. Miss av mig!
Nåja, en analys av startlistan gjorde att jag insåg att en Pebbly i form kunde ha chans att bli tvåa bakom den franska stjärnan Save The Quick med den franska stjärnan Jean-Michel Bazire.
Elitloppssöndagen
För er som inte varit på plats en Elitloppssöndag finns några saker som skiljer från ett lunchtrav på Årjäng. Om man ska slippa gå ett par kilometer till stallingången bör man parkera på grusplanen utanför senast kl. 10. Mikael från Årjäng , denna dag utan Peter som i sin 40-årskris (Mikaels ord, inte mina!), valt att cykla ett 3-dagars Vänern runt den här helgen. Jag hämtade Mikael på parkeringen vid Barkarby station kvart i 10. Då kan ni räkna ut när Mikael åkte hemifrån (Årjäng).
Så då var vi på plats 7 timmar före start. För att komma in på stallbacken den dagen dög inte det vanliga hästägarkortet utan det krävdes ’special, special for you’. Väl inne stötte jag på en kollega (från Agresso, 500 anställda i Sverige) och sa ’Jaha, visste inte att du hade koppling till travet?’. ’Nej, det har jag inte’ svarade hon. ’Kören jag är med i ska sjunga Du gamla du fria för publiken.’ Så en del ’löshästar’ släpptes in ändå.
Ouvertyren till ’Sköna Pebbly’
Det var en varm dag och inte ett moln för solen att vila bakom. Sittplatser är det ont om den här dagen men Mikael och jag höll oss på marken mellan loppen och trängde oss upp på E-läktaren till loppen.
Prince de Monfort segrade i Montéeliten på 10,5a medan tvåan Sun Power C.G. anlände på 13,3a. Ruggig insats.
Hallsta Lotus imponerade i Elitkampen med en segervilja som skulle flagna de kommande åren.
Men den här dagen var det inget fel på den.
Bazire skaffade sig självförtroende med Ilaria Jet i första försöket före Triton Sund (Örjan), Nu Pagadi och Quarcio du Chène.
Andra försöket vann Torvald Palema knappt före Brioni. Trea blev Iceland och fyra Beanie M.M.
Och den minnesvärda finalen som föregicks av Tarzans scanning av stallbacken efter sysslolösa kuskar där han till slut hittade Johnny Takter (som hann boka om Malmö-tåget). Örjan hade tackat nej till förmån för Triton Sund och inledde finalen med en rejäl startgunga medan Johnny styrde till spets från femte. Första 500 på 11,2 (!), 1000 efter 12,1 (gäsp). Efter den joggningen avslutade Iceland sista 500 på 08,7 och vann lätt med 2 längder.
’Se Sundbyberg och sedan dö!’
Sedan var det dags för 4-åringseliten för ston. Faktum är att jag var ovanligt lugn när bilen började rulla. Har man en startsnabb häst och aspirerar på andrapriset behöver man inte hetsa upp sig. Tyckte t.o.m. det var ok att låta Mikael stå bredvid på E-läktaren under loppet.
Björn lät Pebbly dra iväg från fjärde som susade till spets. Björn sänkte tempot till förrädiska 14,2 första 500. ’Je suis maitre’ (fritt översatt : ’jag har björnkoll’) tänkte Bazire och började fundera över kvällens meny och passande vin medan han lät urstarka Save the Quick ställa in sig i kön snett bakom Pebbly. En avkopplande sight-seeingtur i drömläget näst längst fram i andraspår. Vid utgången av Sundbybergssvängen passade Björn på att visa Jean-Michel var Duvbo låg. ’Se Sundbyberg och sedan dö!’ tänkte Björn och lättade på tömmarna medan Jean-Michel beundrade Shell-macken i slutet på Järnvägsgatan.
(Hur i hela friden kan jag påstå att jag vet vad Bazire tänkte, undrar ni? Jo, det fick jag reda på en kväll i början av mars i Nice förra året. ’Va, en barrunda med Jean-Michel!?’. Nej, jag var med på en weekend-resa till Grand Critérium de Vitesse de Cagnes-sur-Mer och lokal reseledare var Save the Quicks tidigare skötare och dotter till tränaren Åke Kristoffersson, Cecilia Kristoffersson. Hon pratade med oss deltagare för att få veta mer om vars och ens koppling till travet. När jag nämnde Pebbly svarade hon ’Jo henne känner jag till mycket väl! Och Björn som fintade upp Bazire på läktaren!’ I stallet efteråt var det mördande blickar och mycket mutter.)
Pebbly inledde första 1000 på 15,1 och sista 500 – med Save the Quick i tredjespår genom kurvan - på 10,7 räckte till seger med en längd.
Copyright Kanal75 / Solvalla
Segerns sötma
Trevligt att ta emot hederspriset, en blytung statyett i koppar föreställande ett bevingat fårhuvud , och promenera med den nonchalant i handen genom publikskarorna. Vid insläppet till stallbacken morsade jag på vakten med höjd fårskalle och ett vinnande leende. Då hörde jag någon som ropade ’Grattis!’ och vände mig om. Där vinkade Fredrik Persson, min gamle vän från Sundbyholm! Vilken dag!
Så det var att köra Mikael tillbaka till parkeringen vid Barkarby och sända med en pik till Peter som prioriterat Vänern runt.
Senare på kvällen, när potatisen kokade, kröp det fram ett gammalt Elitloppsminne från 1967. Carné Safari startade i ett 3-åringslopp som jag aldrig hann till Valla i tid för att se. Kanske inte så mycket att se på men det var ändå rejält med åskådare (som kanske skrämde Knubben till galopp). Anledningen till min försening var en stafettlöpning på Djurgården för min klubb IF Linnea som jag ’inte kunde tacka nej till’. (Ok Peter, jag hör vad du tänker.)
StoSprintern
Tre försök kördes måndagen 28 juni på Halmstad. Nu hade Pebbly vilat från tävling i 4 veckor. Hon lottades i spår 10 bakom bilen i sitt försök och slutade trea på samma tid som vinnaren Zilan Boko som ledde loppet igenom. I lottningen fick Pebbly spår 10 i finalen (också!).
Finalen kördes fredagen 9 juli. Zilan Boko ledde länge men kroknade. Den här gången fick hon inte vara i fred. Pebbly fick en skaplig resa men såg inte ut att orka i avslutningen. Hon var långt efter segraren Spirit Of The Day i mål liksom tvåan Lucilu Hanover och trean La Bellouet.
StoChampionatet
StoChampionatet på Axevalla är en av säsongens verkliga höjdpunkter. 4-åriga ston över lång distans, 2640 m. Även här är det uttagningslopp (fredagen 16 juli) före finalen, hela 6 stycken där ettan och tvåan gick till final. Pebbly fick ledningen utan att offra så mycket. Första 2000 gick hon på 16,2, inte alltför tufft, men när Jacky Glide och Eivira E. kom på upploppet hade hon inget svar.
Unghästkonsortiet samma dag
Den här dagen kom jag från Norge och blev upphämtad i Årjäng av Mikael som arrangerade en gruppresa till Axevalla. Även på Årjäng tävlades det i trav den dagen av bl.a. Mon Petit Cheval och Monte Major.
Majoren hade debuterat i början av juni på Färjestad men hoppade vid utgången av sista sväng. I andra starten en vecka senare höll han sig på benen och slutade tvåa. Klart godkänd!
Cheval debuterade i slutet av juni på Årjäng med seger. Veckan efter blev han tvåa på Åmål.
Jag tror att Jonas var uppriktig när han sa att han förstod mitt val att åka till Axevalla. På plats i Årjäng fanns dock konsortiedelägaren Anders Andersson.
Förutom Mikael och Peter träffade jag en annan hästägare från Årjäng, Jörgen Karlsson, som var med på Global Limit och som startade i första uttagningsloppet. Så vi satte oss tillrätta i bilen mot Axevalla. Efter en stund ringde det i min mobil. Det blev tyst i bilen och de tre lyssnade på mig som lyssnade till Anders. ’Jaha. Kul. Vad blev oddset?’ … ’Vi hörs.’ ’Cheval vann till 8 gånger’ kunde jag meddela den andäktiga trion. En stund senare frågade jag om vi skulle stanna på vägen och fika eller så. Det var inte i planen men jag sa att det gör inget, jag har med ’niste’ (matsäck på norska). Och så plockade jag fram matsäcksburken i plåt ur ryggan. Peter vände sig om och konstaterade att ’Här sitter miljonären från Stureplan och käkar ur en plåtburk. Inte konstigt att han är miljonär.’ (Efter detta kallar mig Laila ’plåtburksmiljonären’ när jag visar tecken på överdriven sparsamhet.) Efter ännu en stund ringde en uppjagad Anders och ropade att ’Det är målfoto! … Nu kommer resultatet! … Han vann!!!’. Anders´ volym hördes i hela bilen. Så Majoren vann och ordnade en dubbel till konsortiet.
Segerns sötma
Trevligt att ta emot hederspriset, en blytung statyett i koppar föreställande ett bevingat fårhuvud , och promenera med den nonchalant i handen genom publikskarorna. Vid insläppet till stallbacken morsade jag på vakten med höjd fårskalle och ett vinnande leende. Då hörde jag någon som ropade ’Grattis!’ och vände mig om. Där vinkade Fredrik Persson, min gamle vän från Sundbyholm! Vilken dag!
Så det var att köra Mikael tillbaka till parkeringen vid Barkarby och sända med en pik till Peter som prioriterat Vänern runt.
Senare på kvällen, när potatisen kokade, kröp det fram ett gammalt Elitloppsminne från 1967. Carné Safari startade i ett 3-åringslopp som jag aldrig hann till Valla i tid för att se. Kanske inte så mycket att se på men det var ändå rejält med åskådare (som kanske skrämde Knubben till galopp). Anledningen till min försening var en stafettlöpning på Djurgården för min klubb IF Linnea som jag ’inte kunde tacka nej till’. (Ok Peter, jag hör vad du tänker.)
StoSprintern
Tre försök kördes måndagen 28 juni på Halmstad. Nu hade Pebbly vilat från tävling i 4 veckor. Hon lottades i spår 10 bakom bilen i sitt försök och slutade trea på samma tid som vinnaren Zilan Boko som ledde loppet igenom. I lottningen fick Pebbly spår 10 i finalen (också!).
Finalen kördes fredagen 9 juli. Zilan Boko ledde länge men kroknade. Den här gången fick hon inte vara i fred. Pebbly fick en skaplig resa men såg inte ut att orka i avslutningen. Hon var långt efter segraren Spirit Of The Day i mål liksom tvåan Lucilu Hanover och trean La Bellouet.
StoChampionatet
StoChampionatet på Axevalla är en av säsongens verkliga höjdpunkter. 4-åriga ston över lång distans, 2640 m. Även här är det uttagningslopp (fredagen 16 juli) före finalen, hela 6 stycken där ettan och tvåan gick till final. Pebbly fick ledningen utan att offra så mycket. Första 2000 gick hon på 16,2, inte alltför tufft, men när Jacky Glide och Eivira E. kom på upploppet hade hon inget svar.
Unghästkonsortiet samma dag
Den här dagen kom jag från Norge och blev upphämtad i Årjäng av Mikael som arrangerade en gruppresa till Axevalla. Även på Årjäng tävlades det i trav den dagen av bl.a. Mon Petit Cheval och Monte Major.
Majoren hade debuterat i början av juni på Färjestad men hoppade vid utgången av sista sväng. I andra starten en vecka senare höll han sig på benen och slutade tvåa. Klart godkänd!
Cheval debuterade i slutet av juni på Årjäng med seger. Veckan efter blev han tvåa på Åmål.
Jag tror att Jonas var uppriktig när han sa att han förstod mitt val att åka till Axevalla. På plats i Årjäng fanns dock konsortiedelägaren Anders Andersson.
Förutom Mikael och Peter träffade jag en annan hästägare från Årjäng, Jörgen Karlsson, som var med på Global Limit och som startade i första uttagningsloppet. Så vi satte oss tillrätta i bilen mot Axevalla. Efter en stund ringde det i min mobil. Det blev tyst i bilen och de tre lyssnade på mig som lyssnade till Anders. ’Jaha. Kul. Vad blev oddset?’ … ’Vi hörs.’ ’Cheval vann till 8 gånger’ kunde jag meddela den andäktiga trion. En stund senare frågade jag om vi skulle stanna på vägen och fika eller så. Det var inte i planen men jag sa att det gör inget, jag har med ’niste’ (matsäck på norska). Och så plockade jag fram matsäcksburken i plåt ur ryggan. Peter vände sig om och konstaterade att ’Här sitter miljonären från Stureplan och käkar ur en plåtburk. Inte konstigt att han är miljonär.’ (Efter detta kallar mig Laila ’plåtburksmiljonären’ när jag visar tecken på överdriven sparsamhet.) Efter ännu en stund ringde en uppjagad Anders och ropade att ’Det är målfoto! … Nu kommer resultatet! … Han vann!!!’. Anders´ volym hördes i hela bilen. Så Majoren vann och ordnade en dubbel till konsortiet.
Hemresan från Axevalla blev av naturliga orsaker inte lika uppåt. Inte heller Global Limit hade lyckats ta sig till final. En som däremot lyckats var Estancia och Carl-Johan Jepson. Ägarna Thomas och Lena Eriksson hade jag träffat på Solvalla (i samband med middagarna som avslutades med en Havanna eller hur det nu var). De har stark Gotlandsanknytning och Bosse (Lexmark) kände de väl. Lyckades aldrig finna dem där på Axevalla. Och en dryg vecka senare slutade Estancia trea i finalen bakom Viola Silas och Dileva Käll trots att övermakten på pappret var stark.
Fotnot
’Se Sundbyberg och sedan dö’ är ett stycke Neapel-inspirerad poesi som ni kan lyssna till här.
Fotnot
’Se Sundbyberg och sedan dö’ är ett stycke Neapel-inspirerad poesi som ni kan lyssna till här.