Första gången jag träffade Torsten Widholm var på Jonas´ hästägarträff en lördag i november 2016. Jonas hade föreslaget att jag kunde höra med Torsten som bosatt i Stockholm, om vi skulle köra till Östensbyn tillsammans. Vi skulle båda övernatta i gästhuset till söndagen. När jag ringde Torsten berättade han att skulle på en hundträff i Karlstad på söndagen så vi körde i våra egna bilar.

Hjalmar Söderbergs son Tom

Men vi var båda framme i god tid före träffen och hann prata lite innan. Det visade sig att Torsten hade läst det mesta jag skrivet på hemsidan. Allteftersom polletterna om journalisten och förläggaren föll ner, gick det upp för mig att Torsten säkert kunde ha synpunkter på mitt sätt att berätta och det kändes väl sådär. Men Torsten är en i grunden positiv och förstående person och jag nämnde att jag haft en uppmuntrande svensklärare i gymnasiet. Faktum är att han var son till den berömde Hjalmar Söderberg och hette Tom Söderberg. Torsten berättade att han visste mycket väl vem Tom Söderberg var och att han till och med hade träffat honom genom en bekant, Anders Hallengren.

(För ett par månader sedan berättade jag i ett inlägg om Leif GW Persson där han 1963 hade kommenterat min abiturientmössa. På ett av fotona kan man läsa texten TOM-TOM, WHO’S HJALMAR SÖDERBERG? 

Så här i efterhand kommer jag ihåg att en av de uppsatser jag skrev i gymnasiet (1960?) var en rövarhistoria som utspelades i amerikanskt trav med ett dramatiskt slut vid mållinjen på Yonkers Raceway där vinnartravaren hette Dean Hanover (!). Tror att magistern inte tyckte att den var så tokig. I slutkommentaren skrev han ’Initierad’.

Inför det muntliga förhöret i svenska i studentexamen samlades vår grupp i en skolsal dagen innan och magister Söderberg föreslog några saker som vi borde repetera. ’Kan vara bra att komma ihåg’ sade magistern. Ack så rätt han hade, precis det som den gamle censorn ville höra om vi kunde. Och magister Söderberg såg klädsamt förvånad ut samtidigt som han var stolt över sina abiturienter.

Under vintern mognade min idé om att intervjua Torsten och skriva om hans väg till att äga travhäst. Vi pratade om detta på telefon några gånger och fredagen 2 juni träffades vi under ett par timmar på hans kontor nära Bromma flygplats.

Som ofta händer tappar man tråden och Torsten berättade andra intressanta händelser som påverkat hans liv genom åren och som inte hade direkt att göra med travet. Några av dessa återkommer jag till nu.

Idrottsbladet och Torsten Tegnér

Idrottsbladet har funnits sedan urminnes tider. I varje fall så länge jag minns. Pappa köpte den ofta som komplement till Fart och Racing. Den startades i praktiken av Torsten Tegnér, en personlighet som är väl så intressant som tidningen. 

Hade Torsten Tegnér varit travhäst vore hans litterära härstamning varit minst sagt ’gyllene’. Moder var barnviseförfattarinnan Alice Tegnér. Fadern Jakob var redaktör och farfars far var skalden och biskopen Esaias Tegnér. 

TT föddes 1888 och utvecklade tidigt sitt intresse för idrott och litteratur. Som aktiv idrottare spelade han bandy på elitnivå, sysslade på friidrott och orientering. Internationellt var hans största merit europamästare i ishockey 1923.

Idrottsbladet startades 1910, 2 år innan olympiaden i Stockholm. Några år senare – 1915 - köpte TT tidningen. Som ägare utnämnde han sig själv till redaktör och höll befattningen i 52 år, alltså till 1967, då 79 år gammal. Och de 10 år till som han levde var han fortfarande aktiv på Idrottsbladet som krönikör.

TT var även idrottsledare på hög nivå och hade därigenom kontakter som andra journalister i hög grad saknade.

Torsten Tegnér har genom åren fostrat många kända sportjournalister. Jag tror att den ende som kan matcha honom är Edwin Ahlqvist med Rekord-magasinet och All sport. Edwin tog hand om en duktig tungviktsboxare också och på den punkten hade TT inget att sätta emot.

TT:s son Leif övertog efterhand över skötseln av IB även om TT aldrig riktigt släppte greppet.

Vår Torsten (Widholm) blev anställd på Idrottsbladet i början på 70-talet och har naturligtvis en del minnen av åren på IB med sonen Leif Tegnér som efterträtt TT. Ett av dessa var det tidningsarkiv som Leif förvaltade och som var en kunskapens källa för all idrott långt innan Google. Leif T bodde i en 14 (fjorton!)-rumslägenhet på Tegnérgatan (var annars?) i centrala Stockholm. De 14 rummen var helt fyllda med tidningstravar och tidningshyllor där Leif hade kartan i huvudet. Leif själv bodde i pigkammaren bakom köket.

Nedan en artikel om TT från tidningen Svensk idrottsforskning:

Föreningen Kriminalförfattare i Stockholm

FKIS kan vara värt en tydligare förklaring. Föreningen startades i början på 70-talet av några likasinnade kriminalromansförfattare. En av dessa var läkaren/psykiatern Ulf Durling som vid fyllda 31 hade kommit på en mordmetod som tålde att offentliggöras – självklart i preventivt syfte - i en kriminalroman 1971, ’Gammal ost’. Den boken tryckte Torsten i min hand när vi var klara med intervjun, en nyutgåva från 2012.

Notera kvalitetsstämpeln Storstilad Senior deckare. ’Storstilad’ kan uppfattas som ett uttryck för författarens ambitioner men är helt enkelt ett faktum. Boken är tryckt med stor stil för att möta den seniora läsarens önskemål om att väga upp den allt skraltigare synförmågan och kunna läsa boken lätt bakåtlutad i favoritfåtöljen utan strålkastare men med en skvätt Calvados på armlängds avstånd.

Ulf Durling liksom de flesta i FKIS, skriver den typen av pusseldeckare som skrivits många av Agatha Christie där hjälten ofta är Hercule Poirot. Ulf Durling var också med bland de 10-tal som grundade FKIS. Andra välkända författare bland oss amatörkriminologer är Ulla Trenter och Olov Svedelid.

Jag tvivlar inte på grundarnas seriositet men det framgår i några dokument att de också trivdes i sin förening, ibland hade de uppenbarligen jäkligt kul. För ett 10-tal år sedan kastade de in handduken eller föll med flaggan i topp som Olov Svedelid rubricerade nyheten.

Länk till upplösningen
Styrelseprotokoll

Salvador Dalis miss

Torsten och hans kompis Anders Hallengren hade tillgång till ett rejält vindsutrymme på Odengatan i Vasastan. Detta kunde de använda som ateljé för att utveckla sina konstnärliga talanger. En period i sin utveckling ägnade de att skapa mobila skulpturer. Råmaterialet utgjordes av gamla cyklar som av okända orsaker hamnat i vattnen runt Lidingö. Anders och Torsten draggade i de lugna vattnen och bärgade ett antal fynd som de tog med till ateljén. Där svetsades fynden ihop till nya aldrig förr skådade verk. Ett problem i sammanhanget var att de efter färdigställandet var så stora och skrymmande att det inte gick att få ner dem från vinden och 5 trappor ned till den på konst hungrande befolkningen.

Den kreative Anders utvecklade sedan konstverken i miniatyrformat och råkade ha med sig ett verk på en resa med Torsten till Spanien. Från hotellet kunde de se en stor villa med lite märklig exteriör. Servitören kunde upplysa om att huset tillhörde den berömde surrealisten Salvador Dali och våra hjältar knallade över och ringde på. Portvakten avvisade dem men efter ett antal kontaktförsök blev de insläppta. Señor Dali var på väg till någon invigning någonstans och väntade på taxin till flygplatsen. Den dröjde så han fick en detaljerad presentation av verket som utgjordes av en fluga som bogserade ett segelflygplan upp i luften. Uppenbarligen gjorde verket intryck på surrealisten som lovade att återkomma. Tyvärr missade Salvador Dali den möjligheten, han avled 1989.

Willy Nyström