… är ett hantverk där den tekniska utvecklingen ännu till stor del famlar i mörker. Om jag tillåts göra en jämförande iakttagelse – som kanske haltar – med bilar så förstår ni vad jag menar.

En bil kan liknas vid en utvecklad version av den sedan några sekel gammal postdiligens. Även om havredriften ersatts av en oljebaserad s.k. motor kräver den kontakt med marken för att röra på sig. När däck eller hjul måste bytas hissas bilen upp och montören lossar muttrar, lyfter av hjulet osv.

Havremotorn kan ha sina egna synpunkter vid byte av skor. Hovslagaren kan inte hissa upp en havremotor utan får kommunicera med en individ för att utveckla det samarbete som krävs för att åstadkomma det eftersträvade resultatet. Alltså den modifierade balansen för individen som är optimal på Färjestad vid lunchtrav en senhöstdag med minusgrader under natten som vid middagstid aviserar tjällossning.

Nobelpriset i hovslageri
För några veckor sedan råkade jag träffa en hovslagare som kallats ’Slagar’n’ och som enligt en uppdragsgivare förtjänat Nobelpriset i hovslageri. Hovslagaren heter Börje Vadsten och han fick välförtjänt uppmärksamhet då Jan-Olov Persson på Solvalla berättade om sitt liv med hästar och naturligtvis Järvsöfaks som också följde med till sina gamla jaktmarker. Solvalla Veteraners Rolf Sjöström överlämnade boken Travets legender till Börje Vadsten. Tror att Börje kommer med i den reviderade versionen de närmaste åren.

Börje Vadsten föddes 1946 och växte upp på en gård i Hälsingland med hästar. När han var 14 år fick han hjälpa till i stall. Först hos Ingemar Skoglund på Hule, sedan Elis och Hans-Erik Skoglund på Bergsåker.

Under de följande 4 åren blev Börje efter hand intresserad av hovslageri när han såg vilken betydelse skoning har för hästarnas prestationer.

1964 bestämde han att lära sig mer och sökte och kom in på Hovslagarskolan som låg tillsammans med Veterinärhögskolan i Stockholm. Utbildningen tog 4 månader. Samtidigt gick han på Solvalla och fick hjälpa till i smedjan där på tävlingarna. Stallbyggnaden är den som idag är dopingkontrollstallet vid ingången till sista sväng.

Wallner-Lindstedt från 1965 till 1978/79
Där fick Börje kontakt med Wallner-Lindstedt. Först som semestervikarie under 1 år, sedan fastanställd som hovslagare. 

Under de åren arbetade han tillsammans med flera blivande tränare som Tommy Hanné och Sven Österblom. Sven Österblom var också utbildad hovslagare.

I slutet av 60-talet tränade Wallner-Lindstedt ca 100 hästar varav 25 i boxar på Solvalla och de andra på träningsanläggningen Bisslinge. Under de åren kom också Torbjörn Jansson till Wallner-Lindstedt. Börje noterade att Torbjörn (född 1954) också var intresserad av skoning.

Balansering var viktigt för Håkan Wallner. Då förekom barfotakörning i praktiken inte alls. Det enda undantaget jag kommer ihåg var Orloff-travaren Pulemjot som tävlade barfota på Gävle vid något tillfälle. Det misslyckades kapitalt eller hur det nu var? 

Vid ett tillfälle sade Håkan att Börje skulle komma ner till stallet kl. 20 för att sko USA-importen Leahy Hanover. Leahy Hanover hade ofta hovsprickor och därför hade barfota ändå inte kommit på fråga. Wallner sa ’Optimalt lätta framskor! Kör!’ Har orderutdelaren förtroende för sin hovslagare behövs inga detaljinstruktioner. Börje var då 22 år gammal.

Darren Hanover var en duktig travare i stallet. Problemet var att han ’kotade över’ men med successivt ändrad balans (med en bygel som förlängde tån) i träning lärde han sig att ändra steget. 

Plastning av hovsprickor förekom men i början på 70-talet var tillgången på och kunskapen om lämpligt material dålig. Helst skulle plasten vara ’flexibel’ eftersom hoven växer. T.ex. var båtplast för hårt men Börje fann en bilplast som var mjukare/segare.

USA
Wallner-Lindstedt hade under de åren utvecklat en del av verksamheten till USA. Det ledde till att Börje  i augusti 1971 kom över till USA som stallets hovslagare. Det ledde i sin tur att han blev jourhavande hovslagare på Roosevelt tävlingskvällar.

Dessförinnan hade Elitloppet på Solvalla vunnits av Tidalium Pelo före Dart Hanover och Une de Mai. Där skodde Börje Une de Mai och fick kontakt med flera tränare av travare i världseliten.

Jourhovslagare var Börje på Roosevelt Raceway där inofficiella VM kördes 1971. Segrade gjorde Une de Mai före Fresh Yankee och Dart Hanover. Där skodde han alla deltagare utom Fresh Yankee. Bl.a. Tidalium Pelo, Une de Mai, Aguanar, Dayan och naturligtvis Dart Hanover.

Före start och i sin roll som jourhovslagare skodde Börje även åt Stanley Dancer. Det var svårt att få tag i jourhovslagare eftersom 5-minutersregeln gällde, alltså att man fick max 5 minuter på sig att åtgärda det som krävdes.

Vidareutveckling
70-årige Charles Gushau arbetade som hovslagare på Roosevelt Raceway där han bodde i husvagn på stallbacken. Charles blev en ny läromästare. Bl.a. hur man plastade hovsprickor bättre än alla (?) andra. Vid ett tillfälle fick Börje en 2-litersdunk med en vätska som skulle blandas med en bomullstuss till lagom konsistens. Den blandningen hade de egenskaper som Börje aldrig funnit tidigare i någon färghandel.

Övertygad om vätskans magiska kraft tog han vätskan till ett kemiskt laboratorium för analys. Labbet kunde identifiera alla ämnen utom ett. Detta erkände Börje för Charles som visste att det oidentifierade ämnet var det som han fått av en indian och vars hemliga sammansättning han lovade att ta med sig i graven!

På Roosevelt tävlade man på sommarhalvåret. Börje hade då lärt känna en annan hovslagare på Roosevelt som till råga på allt var svenskättling och hette Roy Smith. För att ge sin son en faderlig klapp på axeln och peka ut sonens framtid döptes han till Anvil (= smidesstäd). Roys mamma var född i Ronneby 1919 och tyckte att Börje var väldigt trevlig och kunde prata hennes modersmål. Det fick kompensera Börjes brister i Ronnebykunskaper. Denne Roy hade en filial vid en bana där man tävlade när Roosevelt var stängt för säsongen och behövde en vikarie när han fått ytterligare ett åtagande söderut. Roy övertygade Börje att detta kunde vara något för honom. Möjligt men Wallner var tydlig med att detta var en dum idé när stallet hade 100 hästar att sko. 

Back home again
Väl hemma igen på Solvalla var Börje nu en internationellt respekterad hovslagare som utländska tränare kom ihåg.

Bland andra kända namn finns Flower Child med Joe O’Brien vid Elitloppet 73 där han slutade tvåa efter skiljeheat mot han ni vet.

Eller vad sägs om Timothy T med Giancarlo Baldi som vann Elitloppet 74 och 75. Efter det erbjöd han Börje anställning i sitt stall i Italien.

Deltid
Hovslageriet hade mot slutet av 70-talet slitet på Börjes kropp och särskilt ena höften, så han drog ner något på arbetsmängden och slutade hos Wallner-Lindstedt. Men helt släppte Börje inte hovslageriet utan hade fler kunder. 

Visstid
Efter åren som hovslagare behövde kroppen återhämta sig. Det yppade sig ett tillfälle när Skogsvårdsstyrelsen i Hudiksvall behövde folk. Och med kunskap och intresse efter årskurs 7 av skog blev Börje under ett år utbildad till förman för skogsvårdslag i Ljusdal. Skogsägare som behövde kunde få hjälp av Skogsvårdsstyrelsen med hur man tog hand om skogen med hänsyn till återväxten Parallellt med det arbetet fortsatte Börje med skoning på kvällar. 1996 drog Skogsvårdsstyrelsen in den här tjänsten och de som arbetat med detta blev uppsagda. 

Comebacktid
Efter 14 år på Skogsvårdsstyrelsen gick han 1996 tillbaka till hovslageriet och arbetade åt bl.a. Per-Åke Holmsten, Jan Sundell, Per-Gunnar Persson (bror till Jan-Olov) och Torbjörn Jansson, travtränare på Seglinge som han arbetade åt 3 dagar i veckan i slutet av 90-talet.

Nästa steg
Börje och jag har kommit överens om att han ska berätta mer om sina erfarenheter som hovslagare inom travet. Syftet är naturligtvis att han ska öka min förståelse för hur man kan ta tillvara en travares potential genom att anpassa balansen till olika behov. Eftersom jag är en äkta staketkusk finns mycket att förstå och på den punkten hoppas jag Börje låter mig ta några steg till.

Till att börja med ska jag be Börje om det hemliga hovplastningsreceptet och sälja det till Vargen (Sigge Hedman) som jag tror har Menhammar på kundlistan.

Willy Nyström