Kapitel 2 - Carné Safari hos Kurt Mohlin
Vår första träff med Carné Safari blev på sensommaren när den 2-årige hingsten kom från sommarbete med en rejäl mage.
Kurt klappade honom under magen och kallade honom Knubben. Detta var också första gången jag tordes gå fram till en häst och klappa den.
Kurt hyrde stall på Ekeby gård söder om Stockholm där det fanns en träningsbana.
Där träffade vi också skötaren Gösta Lännstrand som skulle bli Knubbens och vår kompis i många år. Varje lördag under hösten åkte vi med Anders´ bil, numera en folkvagn, till stallet med kaffe, smörgås och morötter.
Min respekt för hästar var fortfarande stor men inte längre på gränsen till flykt. Där fick vi också åka med i en rockard med plats för två och känna på vinddraget och grusstänken när Knubben lunkade på i 2-minutersfart.
Försiktigt fick vi också fatta tömmarna och börja kommunicera med travaren.
Snart blev det premiär att sitta ensam i rockarden bakom någon enastående snäll häst i sällskap med något annat ekipage.
Första starten
Vi började ana på Kurt att vi hade en travare som kunde bli bra. Siktet var att starta i januari 1967 i något ’noll-lopp’ på Solvalla. Knubben var travsäker som ett lås och rätt snabb. Tipstidningarna hade ingen koll på ostartade travare som inte bodde på Solvalla.
Vi var i alla fall väl förberedda med stall-pseudonym och tävlingsdress.
Eftersom vi tre i grunden är ödmjuka ville vi inte hitta på ett överdådigt stallnamn som t.ex. North Star (äsch, redan upptaget) utan något som snarast indikerade en from förhoppning om framgång, t.ex. Stall Snigel men på franska för att underlätta uttalet för åskådarna på Vincennes.
Tyvärr var Stall Escargot redan taget så vi letade vidare i lexikonet och fann ’Limace’ (snigel utan hus). Dressen var gul med ett rött ’L’ på ryggen, även det för att Vincennespubliken lätt skulle lokalisera Knubben nere i dalen innan uppförsbacken.
På 60-talet saknades storskärmen på Vincennes. Vi grämde oss en del över att vi inte kunde använda ’escargot’ (snigel med hus) eftersom vi hade tänkt en snigel i siluett på ryggen. Vem hade identifierat en mördarsnigel på en körsvensdress på 60-talet?
Av någon anledning som jag inte kommer ihåg hade vi mörkat vårt hästägande inför kompisarna på E-läktaren. Anders, Bosse och jag stod märkligt tysta och spända inför ett vanligt noll-lopp på Valla när starten gick och travsäkra Knubben galopperade!
Han hade aldrig sprunget i elbelysning med skumma skuggor på marken. Kommer inte ihåg så mycket mer än att Knubben tog sig i mål lätt halt långt efter alla på kilometertiden 1.40.1 / 1700 m.
Nere i stallet stod Knubben med sår på ena bakkotan där han trampat sig i galoppen och de långa vassa broddarna som var ett måste på den hårdpackade snön, hade gjort ont. Direkt bestämde Kurt och vi att det inte blir fler starter på långa hakar.
Tävling mot meriterat motstånd
Följande tävlingsdag samlade vi ihop oss och berättade för gänget att vi ägde en travare.
Så när andra starten skulle ske i början av mars var vi omgivna av minst 10 fans.
Nu var det inte hårdpackad snö eller is längre utan tjällossning och en mycket tung bana. Och denna gång siktade vi högre än noll-loppet och hade anmält till ett 3-åringslopp med högre prisnivå.
Där stod Knubben start med noll insprunget mot de tidiga årgångstopparna Pajazzo (Berndt Lindstedt), Goldico (Gösta Nordin), Xanthoria (Håkan Wallner) och Sergej Lifar (Gunnar Nordin). Den här gången var det dagsljus och stänk var han van vid.
Han travade iväg raskt och Kurt placerade honom på innerspår i rygg på Xanthoria. På sista varvet pressade Gösta Nordin på ledaren med Goldico medan Pajazzo blivit hängande och låg bakom Knubben. Mitt i sista kurvan tänkte jag att ’nu blir det pengar’!
In på upploppet styrde Kurt ut Knubben som vann lätt med klippande öron! Tiden blev 30,3 / 1700 m och oddset var 21 gånger. Visserligen hade jag lagt av med spelet men 10 vinnare och 10 plats var enbart för att visa min sympati.
Sedan gick det upp och ner under våren men inga fler segrar förrän i 9:e starten strax före midsommar. Där städade han av motståndet rejält och vann en överlägsen seger till 29 gånger pengarna. 10 vinnare och 10 plats? Självklart!
Så nu skulle vi visa dom och anmälde till Kungapokalen på Åby i början av juli.
3-åringar stod start och 4-åringar 20 meters tillägg. Det blev för hårt för Knubben som trots rekordsänkning med galopp inte räckte till prispengar. Vann gjorde Gay W (Berndt Lindstedt) före Guy Nibs (Håkan Wallner).
Wallner – Lindstedts marsch mot USA hade börjat!
Nytt stall för Kurt och box för Knubben
Kurt skulle sedan flytta travarna till stall Norrskogen med Håkan Berger norr om Stockholm och hade en period hade några boxar inne på Valla där Knubben fick stå för att vänja sig vid banmiljön. Visst fanns det hagar men de var små fyrkanter nästan utan gräs. Knubben tappade helt sugen och uppskattade när jag hälsade på och tog honom på promenad utanför stallområdet där jag satt vid Bällstaåns kanter där det växte tjockt grönt gräs som Knubben (som inte var så knubbig längre) betade ivrigt av.
Förutom snabbjobben två gånger i veckan gällde motionsturerna på en liten sandoval utanför parkeringsplatserna. Knubben längtade tillbaka till landet!
Väl på Norrskogen steg humöret snabbt och det var dags för nya starter. Men nu var Knubben inte riktigt i balans längre och segrarna uteblev. Enda ljusglimten var ett andrapris på målfoto efter Sergej Lifar i oktober.
Nu meddelade Kurt att han skulle avveckla rörelsen på Solvalla. Gösta Lännstrand hade fått anställning hos relativt nye tränaren Sten Helt och vi valde att följa Gösta till södra Järvafältet inte långt från Solvalla.