på vinden kan göra att minnen flyter upp till ytan.

Gruppfotot visar deltagarna i en charterresa sydöver 1968 blandat med några av arrangörerna vid ett studiebesök. Även återuppväckta minnen kan med åren få en nebulös toning (svag i konturerna) och jag behöver hjälp med identifikationen av rollinnehavarna. Viss assistans kan jag erbjuda med ett stycke ur Willys historia Del 1 – Carné Safari:

’Italiensk vår (’Se Neapel och sedan dö’)

Efter segern i Fastlagspriset tyckte jag förmodligen att jag kunde vara med på en travresa till Rom och Neapel i samband med den årliga Gran Premio della Lotteria. Intresset våren 1968 var stort från trav-Sverige eftersom en svensktränad häst med segerförhoppningar skulle starta - Stall Dalias USA-import 5-åriga stoet Coalition tränad av Wallner - Lindstedt. Lokal guide var ingen mindre än Travrondens grundare Sten Sandberg som då var bosatt i Italien och framstod som mer italiensk än de flesta i Rom. Grått vågigt hår, välsittande kostym med väst och en bedövande auktoritet när han ledde oss storögda svenska får på stuteribesök. Jag glömmer aldrig hans stentorsstämma när han kallade på hovmästaren eller servitören: ’Cameriere!’ (Kamrer’n?).

Vi känner ju till de problem som italienskt trav befinner sig i idag men mitt intryck från den resan var något helt annorlunda som man kunde läsa i Travrondens vinternummer 1968. Vid ett stuteribesök meddelade reseledaren att stuteriägaren ville bjuda på lunch, något som vi i fårskocken tyckte lät bra. Lite sugna var vi allt efter att ha sett på ägarens vackra hästar (Agaunar!) och vattenbufflar (!). Prydliga servitörer och servitriser bar in en färdig tallrik till var och en. När vi var klara med den kom en till och så fortsatte det tills vi fullbordat en 7-rätters lunch med bl.a. buffelost. Möjligen var denne uppfödare inte helt representativ för italiensk trav i slutet på 60-talet men sporten där mådde uppenbart inte dåligt.

På lördagskvällen satt vi några entusiaster i hotellets reception och diskuterade söndagens tävlingar på Agnanobanan som drog till sig intresse från hela Italien. I detta fall inte enbart sporten utan också i någon mån spelet, där resultatet i huvudlöpningen också utgjorde dragningen i nationellt lotteri. Då kliver han in, han som ska bli vår hjälte bakom Coalition imorgon, Berndt ’Osten’ Lindstedt. Och han hälsade och tog oss i hand som om han kände oss väl men att det var ett tag sedan senast.

På tävlingsdagen lotsades vi in på banan och upp på VIP-läktaren där även ägarkretsen runt Coalition hade sina platser. Tyvärr blev det ingen klang- och jubelföreställning. Segrade gjorde Eileen Eden körd av Johannes Frömming före Roquepine. Coalition var inte som bäst den dagen och slutade i det slagna fältet. Det minne som jag alltid ska komma ihåg är ägaren Kurt Hellbergs nästan paralyserade besvikelse när han under minst 10 minuter med hårt grepp om räcket såg ut över banan. Att äga travhäst är inte bara segerlycka utan också ögonblick när förhoppningar grusas.’

Agaunar
var ett mycket duktigt travsto. När jag såg då 5-åriga Agaunar som redan hade goda tävlingsmeriter, kunde jag naturligtvis inte ana att detta var en av de individer vars gener skulle bli en källa till dagens stora stjärnor.

Titta gärna i https://travsport.se/hast/visa/1301?source=S och följ linjerna framåt i tiden.
Eller om ni tappat spårsinne och uthållighet http://travmuseet.com/index.php?page=fran-agaunar-till-ready-cash.
Willy Nyström