Omkring 20 juli 2013 ringde Jonas till mig och öppnade med ’Vi måste göra något radikalt med Major! Vad säger du om att Flemming Jensen får prova honom?’

Direkt startade bandet med samtalet jag haft för några år sedan med Ingemar Granberg efter K2:s försäljning av Frenchwoman till honom. Ingemar hade provat själv först några månader men sedan flyttat henne till Flemming Jensen för träning och en utvärdering av hennes möjligheter. Ingemar hade gjort det tidigare med andra hästar och uppskattade Flemmings uppriktighet med den uppfattning han hade till sina hästägare.

Jonas berättade kort om Flemmings träningsupplägg – djup sand och ridning - och det var väl ungefär det jag kände till. Jag berättade att jag några år tidigare diskuterat ett miljöombyte för Hubbub med Mikael och Peter i Årjäng och fört fram Flemming Jensen som ett alternativ men att detta av ’politiska’ skäl bedömdes som utopiskt. Så för mig var det enkelt i den här situationen att ge Jonas mitt stöd att prova Major hos Flemming Jensen.

Monte Major emigrerar

Några dagar senare skedde transporten av Monte Major till Flemming Jensens anläggning ett par mil från Aalborg.

När Jonas ringde hade Major som så många gånger förr de senaste månaderna tappat travet i sista kurvan, senast på Lindesberg i klar ledning i sista sväng.

Jag var nyfiken på att få höra vad Flemming Jensen skulle tycka men insåg att det antagligen skulle dröja några veckor.

Övning i danska språket och hur man får Flemming att le

Veckan efter var vädret kalas i Stockholm och Solvalla körde V86 på onsdagen xx juli. När jag promenerade över stallbacken utan speciellt mål utan bara att känna doften av sommar, stall och blanka travare. I ögonvrån skymtar jag en kusk i helvitt och zoomar in Flemming Jensen! som står utanför ett gäststall och väntar på att hästen till nästa värmning ska bli klar.

Så jag går fram och presenterar mig kort som en av delägarna till Monte Major och undrar om han tittat på honom ännu. Det hade han inte, Major hade kommit för några dagar sedan. Hästen som han väntade på var inte klar så jag berättade att jag varit intresserad av att låta honom prova en annan häst som jag varit delägare i men som aldrig blev genomfört, Hubbub.
Jag såg att namnet var obekant för Flemming och förtydligade att Hubbub ingått i ett konsortium med bl.a. Pebbly. Då log Flemming och associationen till Mathilde Tröjborg lyste i neon i blicken.
Så enkelt går det att få den mestadels allvarlige Flemming Jensen att le!

Hur är min danska egentligen? Usel när jag försöker prata, acceptabel när jag lyssnar. Under 80-talet arbetade jag en del tillsammans med danskar. Många danskar har nog nästan lika svårt att förstå svenska som vi svenskar att förstå danska. När man jobbar ihop anstränger man sig därför automatiskt att uttrycka sig begripligt: inte babbla på som vanligt, fort, otydligt och med sin egen dialekt. Istället drar man ner på tempot, väljer orden och undviker slang och ord som man vet att den danske kollegan aldrig har hört och försöker prata tydligt. Då är man en bit på väg.

Men 2005 fick jag ett uppdrag på Bravida i Danmark som varade ett drygt år (jodå, där finns Bravida också), mesta tiden i Bröndby utanför Köpenhamn. Efter ganska precis 6 månader bestämdes det att jag skulle vara med på ett möte i Odense ’som stöd om det behövdes’. Där skulle de lokala danska projektdeltagarna enas om vilka rutiner man skulle arbeta efter i det nya systemet för kalkylering, projektuppföljning och redovisning. Jag skulle bara finns tillhands och svara på eventuella frågor om detaljer i systemet. Mötet startade och de fem danska deltagarna pratade på med sitt vanliga språk, de behövde ju inte ta hänsyn till mig mer än om de behövde fråga något. Så jag satt och lyssnade nästan i en timme när jag förstod att de missat en väsentlig möjlighet i sitt nya system. Så jag avbröt deras diskussion och förklarade vad de missat och fick tillbaka deras diskussion på spåret igen. När mötet var över insåg jag att jag faktiskt lärt mig förstå danska rätt hyfsat! Men det hade taget ett halvår.

Till start!

Det gick ett par månader med försiktiga rapporter från Flemming och Majors skötare Jeppe Rask. Sista söndagen i september var Major klar för start på Aarhus. Lite nytt fick Major vara med om då också. Högervarv och distansen 2920 m med Jeppe Rask vid tömmarna. Klar favorit var en duktig travare som hette Jeroboam som stod 20 meter bakom med en mer känd Jeppe, alltså Juel. På mellanvarvet avancerade vår Jeppe med Major framåt i andraspår. Jeroboams Jeppe följde framåt i tredjespår och sökte sig till dödens. Jeroboam drog sakta upp tempot och hade greppet i sista kurvan på ledaren.
Löpningsreferenten räknade in Jeroboams seger när Jeppe Rask med Major på bettet styrde ut i tredjespår in på upploppet och tog en rätt bekväm vinst i sin kontinentala debut.

Allt detta kunde jag se på dansk travs resultatservice i efterhand. Samma dag kördes kriteriet på Valla och jag sökte förgäves på alla Solvallas skärmar efter Aarhusloppen.

Nästa start kom 3 veckor senare på Odense med Flemming. Major var tipsfavorit

Det var en rigtig debut for Team Flemming Jensen, som 6 Monte
Major leverede, da den vandt for Jeppe Rask i Aarhus. Der startede
den roligt, men endte tidligt på afstand som anden hest i
andet spor. Holdt sig hele tiden lidt på afstand, men endte i sidste
sving som første hest i andet spor og forbedrede sig fremad. Var
klart stærkest i opløbet og vandt helt efter behag med kræfter
sparet foran en så god hest som Jeroboam. Har altid været en
kapabel hest, der har vundet mange sejre, og måden den optrådte
på senest, viste at den kommer til at fortsætte med at vinde. Tåler
om nødvendigt selv at skabe løbet

Efter en lugn start från spår 6 över 2140a körde Flemming framåt och blev släppt till täten utan att ens behöva harkla sig.
’Spets och slut’.

Rikstotoseger med kuskbyten

Flemming valde främst långdistans i sin matchning av Major och i november blev det två lunchtrav på Åby med ett andra och ett tredje men ändå bra insatser av Major. Därefter anmäldes Major till V75 på Åby 14 december där även Mon Petit Cheval anmäldes. Tänk va’, två i samma lopp i Bronsdivisionen!

Efter ett par smärre informationsmissar blev det Jonas´ kollega och vän sedan många år, Tom Horpestad, som fick kliva upp bakom Major. Flemming satte upp sig själv på Ostron eftersom han räknade med att Jonas skulle köra Major. Men Jonas anmälde Cheval med sig själv som kusk. Så inför deadline i anmälningen slängde Jonas in Håkan K utan att kolla att han var i tjänst utan i Thailand. Ibland får fjärdealternativet köra!

Major fick en bra löpning i andraspår med draghjälp fram till upploppet och tog segern med 1 längd och höll ihop travet bra trots det ihållande regnet som spolat bort ytlagret och gjort Åbybanan hård. Cheval surnade till lite på brorsan och ’simmade lugnt’ sista halvvarvet.

Sedan var det V75-finaler på annandag jul på Solvalla. Det visade det sig vara för tätt inpå Åbyloppet och i klar ledning 250 kvar svarade Major med galopp. ’Nedrans förargligt’ är en underdrift!

Major fick vila från tävling i en dryg månad. Då körde Johnny Takter till en knapp favoritseger över medeldistans från bakspår men ändå ett gott besked. Flemming körde Seronera till en fjärdeplats.

Veckan efter råkade jag få se Johnny T vid inskrivningen på Solvalla och passade på att fråga hur Major travat.
’Ja, det var Flemmings häst, ja. Han travade bra, ja det gjorde han.
’ Inte alltid lätt att vara catch-driver och överfallas av hästägare med sådana förhörsfasoner.

Major fick vila från tävling till mitten av mars. Det var på Åby, V75:s bronsdivision, lång distans och autostart. Motståndet var också det hårdaste Major mött. Från spår 6 hamnade Major i 5-par och kunde inte ta något från Open stretch till slut.

Efter den genomköraren blev våren och tiden fram till midsommar riktigt bra med 4 segrar på 5 starter. 3 av segrarna togs på lång distans. Snittoddset blev 18 på 10 varav segern i Brons på Åby 28 maj (28 för 10) drog upp snittet. Spelarnas förtroende var stort.

V75 på Charlottenlund

Plumpen i protokollet - eller cv:t - var Bronsdivisionen 11 maj på Charlottenlund.
Från spår 10 bakom bilen blir han först utanför pengar.

Ett par veckor senare, Elitloppslördagen 24 maj, startade Global on Fire på Solvalla så jag hade tillträde till ’det allra heligaste’ – stallbacken – och fick tillfälle att prata någon minut med Flemming och höra hans egen kommentar till loppet på ’Lunden’. Efter startrusningen landade Major en bit bak i andraspår. När tempot ströps på första bortre passade Flemming på att avancera utanpå klungan för att nå fram utanpå ledaren. Först utvändigt låg Sonof Montechristo körd av Örjan K och också tränad av Flemming. Där räknade Flemming med att få dödens utan diskussioner. Då vaknar den eldige italienske Pietro Gubellini och tar sent upp samma idé och kastar ut Reby di Celo och Major i fjärdespår vid ingången till andra sväng. Gubellini kör fram till dödens och Major får gå ännu en speed för att komma först i andraspår. Detta och det vassa motståndet gjorde att Major var tagen redan 600 kvar.

I mitten av juli körde Axevalla V75 på Stochampionatsdagen och det blev Majors sista lopp hos Flemming. Redan 1200 kvar hade Major utvändigt i 5-par, svårt att följa med när det blev en fartökning och 900 kvar galopperade han. Efter loppet var Major halt och Flemming trodde att det var något som krävde operation. Jonas var också där och kunde ordna transport hem till Östensgården för Major som återsåg sitt hem från flydda dagar efter exakt ett års vistelse i internationell miljö.

Orsaker till Majors resultatförbättring?

Det här med ’miljöombyte’ är ett generellt begrepp som kan inkludera flera orsaker. Min okvalificerade gissning är att träning i djup sand var den viktigaste faktorn som skonade Majors ömtåliga framknän. Ridträning bygger säkert muskler som inte byggts så mycket framför vagn. De ’nya’ eller stärkta musklerna avlastar belastningen på skelettet.

En fråga som kvarstår är om det är lämpligast att träna med ryttare i trav eller galopp? Innan Majors danska vistelse hade Flemming (som Ingemar berättat) tränat i galopp. Ungefär när Major kom hade Flemming gått över till trav men det har han nu övergivit och gått tillbaka till galopp.

Jag tror också att Major fick ett par lätta lopp i början, dels för att Flemming behövde kvitto på att han fungerade inte bara i träning, dels för att han skulle bygga upp sitt självförtroende igen. Kopplingen tävling = obehag, satt säkert i medvetandet.

Vi ska också lägga till att Major under hela sin vistelse hos Flemming behövde regelbunden behandling i sina framknän.

Senare samma år – 2014 – hade ’den motvillige travaren’ Max Laza lyckats hålla sig från tävlingsbanan och Jonas gav Flemming Max och den lynnige Mario’s Yankee som ’kompensation’ för Major. Flemming provade båda i ett halvår och lyckades rätt bra på banorna i Danmark. Trots resultaten såg Flemming ingen direkt positiv utveckling och de återvände till Jonas.

Nästa kapitel - Den mogne Mon Petit Cheval och den starka Global on Fire