K2

När vi nu gick in i 2012 hade Stall K2 Pebbly i sin ägo. Pebbly saknade säkert Martina Lunde som hösten 2011 bytt från Stall Goop till Stall Magnus Jakobsson. Pebbly fick vila från tävlingar från sista starten på annandagen 2011 till början av april. Det blev ytterligare en start i början av maj i Stoeliten innan Pebbly fick ett nytt uppehåll för att läka en sårskada. Under augusti och september gjorde Pebbly fem starter varav en mot mer kvalificerat motstånd i Stoeliten. För mig stod det alltmer klart att de tecken på tävlingströtthet som hon visat förra året, nu bekräftades. Jag ångrade att jag inte taget upp frågan vid årsskiftet om att Pebbly skulle få slippa tävla och få bli mamma.

Pebbly vann dock en gång till söndagen 7 oktober på Årjäng. Motståndet var i ärlighetens namn svagt. Björn gav henne en snäll löpning i niohästarsfältet där Pebbly hade spår 9 över 1640/a. Hon gick i ryggar fram till upploppet där hon rätt bekvämt passerade de trötta konkurrenterna. Ja, de kanske inte var så trötta fysiskt? Troligen hade också de genomskådat verksamheten och deltog numera i sällskapsresor på travovaler. Jag var inte på plats i Årjäng men kunde skylla på Anders Gunsarfs’ 70-årsfest kvällen innan.

Sälja Pebbly?

Stall K2 hade den fulla äganderätten till Pebbly, alltså inte bara tävlingsrätten. Vi hade således att avgöra om delägarna ville gå vidare med Pebbly i aveln. Under sensommaren hade jag börjat sondera med de större uppfödarna om Pebblys avelsvärde för att kunna presentera ett alternativ för oss icke-professionella. Stall Goop hade klargjort att de ville köpa Pebbly och då måste vi komma fram till ett pris.

Man kan ta hjälp av en värderingsperson men det var aldrig något alternativ för mig. Vilken grad av professionell integritet kan jag som obetydlig hästägare räkna med att möta när det står klart att motparten är ett av Sveriges största träningsstall med bisysslan uppfödning?

Faktorer för värdering av ett avelssto in spe

Sonderingarna under hösten 2012 visade sig intressanta och lärorika utifrån olika vinklar. Hur kunde Pebblys stam värderas? Vilka rimliga förväntningar kunde man ha på Pebblys förmåga att förärva sina bästa egenskaper? Hur är konjunkturerna för uppfödarna i svensk travsport?

Pebblys stam var genuint amerikansk men det var kanske inget problem. Ville man ha den franska styrkan så fanns ju gott om hingstar med dokumenterad nedärvningsförmåga att välja mellan.

Mamma Cherry Ås var en duktig travare som tävlade till våren som 9-åring och hann med 89 starter. Hon ägdes och tränades hela tiden av stall Goop. Hon födde sitt första föl – Pebbly – som 10-åring. Pebbly var hösten 2012 6 år och gjorde sin 49:e start vid segern på Årjäng. Vid ett tillfälle, tror att det var våren 2009 när Pebbly gjort några starter, kommer jag ihåg att Björn sa: ’Cherry hade ett väldigt snabbt steg men jag tror faktiskt att Pebblys är ännu snabbare.’ Det snabba steget var säkert från morfar Mac Lobell även om Pebblys steg var helt annorlunda.

Efter Pebbly hade Sherry lämnat föl varje år t.o.m. 2010. Andra och tredje fölen hade inte kommit till start. Det fjärde fölet, Sherry, hade debuterat som 3-åring hösten 2012 och så långt visat viss talang. Det femte fölet, en helbror till Pebbly, var 2 år och hade inte startat. Då visste man att Cherry inte skulle få fler föl eftersom hon dött 2011.

Vilka är Pebblys bästa egenskaper? 1) Huvudet 2) Travsäkerheten 3) Snabbheten. Tycker jag.

Hon gjorde alltid sitt bästa, möjligen inte sista 12 månaderna på banan. Tror jag.

Travsäkerheten. Uppenbart hade Pebbly ’travgenen’, inte en galopp i hela karriärens 60 lopp. Vet jag.

Snabbheten och travsäkerheten är nyckeln till kuskens möjligheter att välja väg. Påstår jag.

Hur kan man då förutspå Pebblys möjligheter att bli mor till föl med dessa egenskaper? Baserat på ’de stora talens lag’ är de antagligen stora. (Jag tog 20 poäng i statistik på universitetet 1968) Tyvärr är lagen inte relevant för ett fölsto som normalt inte får mer än högst 10 föl. Om Pebbly får 5 föl med noga utvalda hingstar blir resultatet 1 elittravare, 2 medelgoda, 1 sisådär och 1 besvikelse. Gissar jag.

Konjunkturerna i svenskt trav har under många år varit vikande. Den nedåtspiralen har medfört att uppfödare avstått från att betäcka fölston eftersom det i många fall kunde bli en ren förlust.

Andra faktorer som verkar kunna påverka priset uppåt är att stoet inte är för gammalt och gjort alltför många starter när hon lämnar tävlingsbanan. Det här är påståenden som jag hört i säkert 50 år. Nu fick jag också dessa påståenden upprepade av framgångsrika uppfödare. Min ånger över att vi inte bestämt att Pebbly skulle gått till aveln redan 2012 blev starkare.

Ett annat fenomen – egentligen inte överraskande - var att stall Goop, liksom säkert de flesta storstallen, har ett gediget nätverk bland stora uppfödare som rapporterar ’rörelser av gemensamt intresse i omgivningarna’.

Nåväl, konsortiet Stall K2 kom överens att sälja Pebbly till ’Goop-sfären’ för ett belopp som jag tror att alla var hyfsat nöjda med.

Stall Jonas Moberg

Nu hade jag alla hästar i stallet i Östensbyn per 2012-01-01.

Förutom de 5 i ’U4’ (Monte Major, Mon Petit Cheval, Normandie Boy, She’s Filly, Global Mon Chichi) hade jag sedan drygt ett år varit delägare i Global Express’ andra föl Global on Fire som just blivit 3 år.

Jag hade nu följt stall Moberg i drygt tre år och fastnat för några detaljer. Travarna jag valt att ha andelar i har alla varit i stallet på Östensbyn sedan födelseåret. Global Mon Chichi och Global on Fire är också födda där. De såg ut att trivas med att vara där.

Från det att jag blivit delägare har jag varje månad fått en skriftlig statusrapport för varje häst om jag skulle behöva gå tillbaka i tiden. Under månaderna hade Jonas ringt mig minst en gång och berättat om hur varje häst känts i träning och tävling. I förekommande fall berättat om planerade veterinärbehandlingar och matchningsplaner. För mig är detta viktigt eftersom jag bor 4 timmar med bil från Östensbyn och sällan kan titta in oplanerat ’när jag har vägarna förbi’.

I min fortsatte berättelse ’Att vara travhästägare’ kommer jag släppa lite på den kronologiska följden och mer rikta in mig på hästarna/individerna.

Monte Major

Hade efter sin operation i januari 2012 fått ett halvårs tävlingsuppehåll. De första tre starterna var så där men sedan blev det 3 raka segrar. Efter dessa blev det en riktigt besvärlig period som varade till sommaren 2013.

Mon Petit Cheval

Efter den lovande inledningen i slutet av 2011 kan man säga att resultaten planade ut något utan att vara dåliga. Cheval fick pengar nästan hela tiden utan att direkt glänsa och startade på till i september där det blev en galopp. Då hade han tävlat kontinuerligt i nästan 10 månader och fick koppla av till mars 2013. Efter en godkänd comeback över 2640 på Åby med en fjärdeplats är vi framme vid lördagen 13 april på Färjestad.

Innan tävlingarna hade U4-konsortiet sammanträde i en lokal i centrala Karlstad. Ämnet var försäljning av Monte Major till den då helgonförklarade Fabrice Souloy (idag med glorian på sned). Janne Olsson hade pratat med Souloy på telefon och presenterat ett förslag (säljbud) som denne replikerat med ’too much’ utan att vara otrevlig på något vis. Vi enades att behålla Majoren.

Sedan till Färjestad där Cheval startade från innerspår över 2640. Loppet kördes utom V75 som kördes där också. Jonas höll utan problem ut alla från start och fick bestämma tempot. I sista kurvan satt Jonas med fulla händer och den dagen kunde ingen nå ikapp Cheval. Kanske någon i konsortiet spelat en slant till nästan 15 gånger? Innan tävlingarna hade jag pratat med sportchefen Ken Karlsson om en förändring i mitt hästägarkort. Sportchefen var också med vid prisutdelningen och sa ’Borde begripet att Mon Petit Cheval var klar. Annars skulle du väl inte kört hit ända från Stockholm.’

Nu tyckte vi att det bekräftades att 6-årige Cheval var stark och uthållig. Matchningen inriktades följaktligen mot längre distanser. I oktober tog Cheval två segrar, paradoxalt nog över medeldistans. Långdistanshypotesen fick några sprickor i emaljen när han efter ytterligare några starter gick på vintersemester.

She’s Filly

Efter vinterträningen 2012 var Filly på banan igen i april. Hon tävlade på hyfsat och vann en seger på Bjerke. Dessförinnan hade hon kvalat i monté men var rejält trött i mål. Filly fick nu använda en del andra muskler än hon var van vid när hon hade en att bära på i stället för att dra på. Det blev ytterligare några starter innan vila från tävlingar under vintern. I mars 2013 var hon tillbaka med ett 3:e på Bjerke. De följande starterna gav egentligen inget hopp om förbättring och vi började rikta in oss på att dra henne tillbaka från tävlingskarriären till följande vår. Filly fick ytterligare ett lopp efter vinteruppehållet 2014 men sedan fick hon byta jobb. Filly som är en väldigt bussig häst kopplar nu av i Östensbyn och får emellanåt introducera nya traventusiaster i dubbelsulky.

Normandie Boy

Namnet får mig osökt (långsökt?) att återvända till 60-talet och ett märkligt sammanträffande.

Tror att det var 1965 som jag såg en kontaktannons i Aftonbladet. En fransk tjej ville brevväxla på engelska och jag svarade att jag gärna skrev på engelska men också ville öva på min franska. Och hon nappade och vi började sända brev. Efterhand kom det fram att hon och hennes familj bodde i en liten by i Normandie med många gårdar och massor av travhästar. Jag blev rätt överraskad och berättade om mitt intresse för trav. Hon svarade då att närmaste granne var en av Frankrikes mest framgångsrika tränare och uppfödare, Henri Levesque. Hans stjärna då hette Oscar R.L.

Året efter – 1966 – köpte Anders, Bosse och jag Carné Safari. Då hade jag några månader tidigare varit på plats på Elitloppet och sett Henri Levesques Roquepine segra. Som nybliven delägare i en 2-åring med det franskklingande namnet hade jag plötsligt mer att berätta om trav från min avkrok i Europa och hon kunde berätta mer om grannens verksamhet.

Ytterligare några månader senare bestämde Anders, Thord (Håkansson) och jag att hoppa på en charterresa till Paris och Prix d’Amèrique. Nu är vi framme i januari 1967 och Henri Levesques duo Roquepine och Oscar RL var stora favoriter till segern. Eftersom de hade samma ägare gick de på ’stall’ i vinnarspelet.

Roquepine segrade före Oscar RL. Efter tävlingarna blev jag medbjuden av min brevvän till en sorts segerfest. Hon hade en släkting i Paris som drev en bistro i kärnan någonstans. Där var en fest förberedd för släkt och vänner och bistron var stängd för alla andra. Jag åkte med på ett bananskal och blev introducerad som svensk travhästägare. En fantastisk kväll med massor av prat och skratt. Av pratet uppfattade jag inte mycket i sorlet och av det jag uppfattade förstod jag inte så mycket.
Mitt språköra och min skolfranska hade sina brister.

Min brevvän föreslog att vi skulle ta en tur till Grobois på måndagsmorgonen och hälsa på i Henri Levesques ’gård’ där. Vi borde hinna med ett par timmar där innan det var dags för mig att ta mig till flygplatsen Le Bourget. När vi kom dit fick vi veta att monsieur varit vaken tidigt och tillbringat mycken tid tillsammans med sina älskade djur. Han hade också fällt några tårar i smyg. Men hans stora favorit var alltid Oscar RL. Jag blev presenterad för monsieur. När vi senare skulle ge oss tillbaka in till Paris fick min brevvän ett tecken från monsieur och vi gick fram till honom. Där fick jag brickan med fotografiet på Roquepine och Oscar RL. I sulkyn bakom Oscar RL sitter Henri Levesque.

Roquepine segrade även i Elitloppet 1967 med sin ägare i sulkyn.

Normandie Boy – den riktiga!

Förlåt mig ’Lilla köttbullen’! Att mina tankar drog iväg till Normandie och nästan 50 år tillbaka.

Tillbaka till 2012 som blev ett tråkigt år för dig. Du skulle ju få ett vinteruppehåll men det blev längre än avsett. Först i juni var du tillbaka med stora förväntningar hos spelarna på Årjäng. Där hade du ont och måste utgå som favorit till dubbla pengarna.

Din återkomst på banan dröjde nästan 10 månader innan du i praktiken gjorde ditt sista år – 2013 - på tävlingsbanan. Du kanske inte kommer ihåg det men faktum är att dina personliga rekord är alla, utom det över medel/auto, från 2013. Och du var inte långt ifrån det också när du vann på Färjestad 19 augusti.

Du kommer säkert ihåg att Jonas bett Martina Lunde att köra, du vet hon som passade Pebbly. Martina gjorde en smart styrning och hittade luckan invändigt på upploppet. Du sprang inte många meter mer än 2140 som var distansen. Har jag förresten berättat för dig om en av mina förbilder som medeldistansare? Jo, ser du, han hette Gunnar Ekman och tävlade för Bromma-Pojkarna. Gunnar betecknade sig själv som ’Sveriges ende 1500-meterslöpare’ till skillnad från motståndarna som vinglade omkring i vida spår. I undantagsfall sprang han några meter mer än de 1500 som tävlingen gällde. Gunnar var också en vass spurtare, annars hade den taktiken inte funkat.
Kolla länken om du inte tror mig: https://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnar_Ekman Martina är lika smart som Gunnar.

Ja, vi gjorde ju ett försök till 2014 men när dina framknän fortfarande gjorde ont tyckte vi att du förtjänat lite lugn och ro. Vi vet ju att du har det bra i Högsäter. Ryktet har gått att du deltaget i en hopptävling!

Nästa kapitel